Kom in på klubben i sommar.

On May 8, 2015 by Pontus de Wolfe


I torsdagens DN STHLM poserade typ 23 av Stockholms hetaste klubbar på en brygga vid Smeduddsbadet, och berättade vad som gjorde just deras klubb speciell i sommar. Längst ut på bryggan stod jag och representerade Kåken med färg och glam. Inne på DN TV kan du dessutom se mig ge mina bästa tips för att komma in på just vårt fina ställe på Regeringsgatan 66.

 

Klicka in dig till TV:n här, och klicka på bilden om du vill läsa lite större.

 

Vi ses i vimlet!

Pontus

Giorgio Moroder – Tom’s Diner feat. Britney Spears

On May 4, 2015 by Pontus de Wolfe


Mer rätt än så här blir det väl knappast 2015? Britneys andra samarbete för i år, ‘Pretty Girls’ med Iggy Azalea släpps officiellt idag, tis 5 maj, och den här (som ligger på Moroders soloskiva istället för hennes) lär ju hamna lite i skymundan på den kommersiella marknaden. Sammanslaget verkar det här bli ett förträffligt år för gamla Brittan, hoppas många bra låtar på kommande skivan, den efter 2013:s Britney Jean. Den med Work B**ch som jag brukar spela ute.

Just for reference:

Pontus

The Fall.

On January 7, 2015 by Pontus de Wolfe

Nytt år, Netflix, ny serie – första säsongen av ‘The Fall’, 6 avsnitt. Tempot är jämnt, Nordirland-engelskan klistrad, skådespeleriet fantastiskt, ögongodiset pikant i form av Hunken mördaren, Hunken polisassistenten och några andra formidabla hunkar.

Det var en spoilerfri sammanfattning av den brittiska crimes-serien som vi började kolla på efter nyår. Och aldrig stannade. Fem avsnitt var över före lunch, med en avrundning som skriker efter att se fortsättningen genast!

Vi kollar upp, den andra säsongen kommer inte ut på Netflix förrän runt den 16 januari. Vi kan vänta. Nej, vad står det här? Amerikanska Netflix. Då finns inga garantier, vi kan inte vänta.

Abstinens. Någon bekant tipsar om streaming. Vad? Nej, är du galen? Titta på ett litet rörligt frimärke uppblåst till helskärm med knastrigt ljud och ingen text att leda oss genom den snåriga irländskan. Fullständigt livlöst. Du är galen.

Slår på nätet. Jodå, den finns på Paper Cut-butiken, nära där vi bodde förut. DVD eller Bluray. Bluray, jag är beredd att betala 299:- för säsong 2:s sex avsnitt. (Ett avsnitt längre alltså – treat!)

Vi promenerar till Paper Cut. Jag planerar mitt instagram-inlägg. Ett kaxigt sådant. Tänker skriva någonting med att man faktiskt kan köpa serier också, om genvägen i att faktiskt skaffa filmer på stenålderssätt genom att gå och handla dem i butiken.

Hörde jag rätt? Försäljaren på Paper Cut säger att de tyvärr har sålt slut på den, att det gick så fort att de inte hunnit uppdatera webshop:en. Engelska importen, den enda butiken i hela stan. Får nya leveranser på onsdag, kanske. Svårt att veta runt helgdagar.

Men för i helvete, vad gör jag nu? Vad gör jag ens i den här änden av Söder? Jag gick ju hit därför.

Hemma igen, ingenting vettigt att göra på stan. Cruisar runt på olika sajter för att införskaffa serien. BBC och Amazon låter inte mig streama från mitt land, även om jag erbjuder dem nästan lika mycket pengar jag var beredd att ge för Bluray-boxen.

Skapar ett brittiskt iTunes-konto. Det går bra, avsnitten finns i god kvalitet. Jag skriver in min brorsas adress i Glasgow. Jag är en brittisk digitalkund.

Men vad är det här nu då? Mitt VISA-kort accepteras inte. Fel land, måste ha ett brittiskt. Blast! Alla fönster till möjligheterna stängs, ett efter ett. Det är ett skämt. I ett sista desperat försök registrerar jag mig till och med på någon tjänst som transakterar pengar från mig till iTunes, ungefär som Paypal.

Lönlöst. Serien finns inte för mig.

Hur kan det vara så här? Hur kan industrin ligga så mycket efter att de gör det så svårt för mig att köpa en serie som sändes för två år sedan? Hur ska en massa människor kunna motivera för sig själva att använda legala tillvägagångssätt för att förskaffa sig underhållning som alla snackar om, när det sätts käppar i hjulen för en hela tiden? Hur kan man leva kvar i verkligheten att internet är uppdelat i länder, och att folk kommer tänka på internet som någonting specifikt för deras land?

Slut på historien. I slutändan sitter vi här lyckliga med vår andra säsong, och har ett avsnitt kvar. Vägen hit var svår och frustrerande, men väl värd det. Jag har på kuppen blivit ungefär lika manisk som en av huvudpersonerna.

Jag kan inte uttrycka det nog; se The Fall.

 

 

Pontus

 

Day of Shame – en nyårsdagssaga.

On January 3, 2015 by Pontus de Wolfe

Day of shame.

 

Vi startade dagen med en walk of shame, en tripp över kullen till shame-restaurangen och plockade ut en bag of shame; emblemet med det gula M:et på röd bakgrund syns lysa klart mot den gråbruna parken. Man får tacka för att snön låg kvar över natten och var fin backdrop till våra nyårsfest-fönster åtminstone.

 

Vi äter inte mat därifrån ofta, från shame-M-restaurangen, men på den stora Day of Shame, Nyårsdagen, händer det. Jag har åtminstone för vana att gå de fyra trapporna upp till vår lägenhet, varje dag, varje gång. Förutom idag, idag tar jag hissen.

 

Den fjärde Transformers-filmen brakar på på TV:n. Den filmen har ingen skam. Mark Wahlberg faller tio våningar utan ett blåmärke. Tusentals ansiktslösa människor måste stryka med i bil- och husrasmassor. For the sake of the greater good Autobots. Filmen följer sin egen logik; det finns ingen logik. Det är visuell EDM. Sponsrat av Red Bull och en mängd andra varumärken som dricks snyggt i close-up. Dryck måste vara det överlägset enklaste att produktplacera i film. Kanske det mest effektiva, de kanske har gjort undersökningar som säger att man faktiskt blir sugen på dryck som visas i film och köper det. En bil blir en för stor sak att bli sugen på genom en film vilket gör det till ett ineffektivt medium att investera reklamplats i. Möjligtvis kan en bildäcks-tillverkare sticka till några mille för att få visa upp sin skylt.

 

Mark Wahlberg ramlade precis ned för en byggnad till, han fick åtminstone en skråma i pannan. Den är borta i nästa scen. Man engagerar sig, verkligen. En perfekt film.

 

Pontus

Flytt.

On October 12, 2014 by Pontus de Wolfe

Nedslag. Inslag, avslagen, omslag, bombnedslag.

Vår lägenhet ser ut som det senaste. Flyttkartonger, lösa artiklar och kaos. Tre sorters laddare till samma dator som krupit fram i utrensningen, 30 Bluray-filmer jag aldrig sett. Har de här sakerna något värde? Behåller jag den här eller den där? Man får vara försiktig med vad man låter gå i arv till den nya lägenheten från den gamla. Det är bra att börja flyttpacka tidigt, men jesus vad man vill härifrån nu! Lägenheten avkläs succesivt sin charm och vår personlighet och blir till slut en tom låda som endast rymmer det man stoppar i den. Ändå så mycket betydelsefullt som försiggått här inne; lite universal-spray över det så går det så lätt att skrubba bort ska du se. Märkligt.


N
ågon fick för hundra år sedan för sig att bygga några kvarter hus nedanför kullen vid Helgalunden. Riktiga finhus skulle det vara. Nyrika hipsters som ville flytta till öfre Södermalm. Kniven, uppe i högra hörnet, är kvarteret och namnet på bostadsföreningen som vi ska flytta in i – på fjärde våningen med utsikt över den rätt så hemliga parken Blekingetäppan. Jorå, fint ska det va!

Men den lilla parken var inte alltid fylld av lummiga kastanjeträd och fläderblomster. Till en början låg där en isbana som de ohängna ungarna på Söder kunde vässa grillorna mot. Sent in på nätterna åkte de runt och skränades; vi kunde inte sova, och gick en tidig morgon ut och fyllde igen gropen med jord. Sedan blev det rofyllt. Skridskoåkning föll ändå ur modet efter kriget. Tur.

Typ exakt en månad kvar nu tills flyttlasset går. Vi promenerar redan nu ganska ofta dit bort och känner på kvarteren. Så oerhört hemliga känns de; vi är ofta tvungna att förklara ingående för folk vilket område det handlar om. De flesta har aldrig varit där. Tror de. Vi visar dem så gärna det för första gången.

Vi måste verkligen fira vårt lägenhetsköp snart, men champagnen har blivit avslagen. Det är söndag, skivan börjar snart spelas om från början igen.

P

Välkomna till premiärhelg på Kåken!

On August 19, 2014 by Pontus de Wolfe

I helgen smäller det! Då slår vi upp dörrarna till nya Kåken! Det fejas och donas för fullt för tillfället och min spådom säger att det kommer kännas… ganska så familjärt som förut att kliva in där. Bara lite uppfräschat, lite nya yet-to-be-vänner, mycket bra musik och nya människor vid rodret. En ny höst blir väl unik för var och en som upplever den, och är du nyfiken på vad just Kåken kan bidra med just för din, föreslår jag att du kommer och hälsar på nu i helgen. Vill du vara säker på att komma in – maila mig på music@pontusdewolfe.com så sätter jag upp dig på listan!

 

Välkomna!

 

Pontus de Wolfe


Nyhetspanelen från i morse; om Konsttårtor, Game of Thrones och Troll.

On April 11, 2014 by Pontus de Wolfe


God dag! Jag har nu ätit lunch till reprisen av morgonens nöjespanel, och kan ge mitt godkännande för dess återpublicering på denna blogg. Nya konsttårtor, Game of Thrones-premiären samt nät-trollning var dagens ämnen. Nu undrar grannarna säkert vad jag är en för människa som stryker runt hemma i mjukisbyxor hela fredagen, men hallå – jag var faktiskt uppe och jobbade tidigare än er!

 

Trevlig helg på er!

 

Pontus de Wolfe

Nöjespanelen från i morse, om Kent, Banksy & streamad musik.

On March 21, 2014 by Pontus de Wolfe

Gött mos för alla er som inte var vakna i morse och såg oss live; vi pratade konst, helgtips och gemenskap. Ni som vill se det i högre upplösning rekommenderar jag gå in på svtplay.

 

Trevlig helg!

 

Pontus de Wolfe

YSL, Lighthouse, ökenmusik.

On March 18, 2014 by Pontus de Wolfe

För några dagar sen var vi och såg nya filmen om Yves Saint Laurent. Huvudrollen spelades av en yngling som delade många egenskaper med Adam i “Känn ingen sorg”-filmen. Sorglöst sorglig, snygg utan att veta av det, ticksig, får ligga mycket. Dessutom lik till utseendet. Kläderna och kollektions-visningarna stod ut, och i slutet kunde man tom. halvt titulera sig modekunnig. Musiken var tidsenlig och väntad, ända tills en öken-scen stacks in i historien, ackompanjerad av en sån där låt man är tvungen att googla efteråt.(Bigografen Skandia, Drottninggatan – ingen täckning för Shazam). “Lighthouse” hette den, av & med Patrick Watson. Några av er som lyssnar på Bon Iver skulle säkert känna igen er. Det gör inte jag dock. Knäckande vackert, och väldigt inte 60-tal. Får mig att tänka på att fler filmskapare borde ljudlägga som Baz Luhrman. Gjorde under MTV-talet. Ni vet, Radioheads “Talk Show Host” i ökenscenen i “Romeo + Juliet”. Fan vad enkelt det verkar vara att ljudlägga öknar. Mest ljudläggnings-tacksamma miljön som finns.

Ni hittar den och lite annat geni:igt jag grävt upp på sistone längst ned i blogginlägget, om ni har Spotify alltså. Även här. Lev väl.


 

Pontus de Wolfe

X + Y.

On February 27, 2014 by Pontus de Wolfe

 

Pontus de Wolfe

Pages:1234567...16»