Nöjespanelen från i morse!

On May 10, 2013 by Pontus de Wolfe

I morse var det hå och hej med gamla Nöjespanelen igen. Jag hade döden-tuffjackan på och satt med Tara och Jens och snackade nöjes-angelägenheter i en soffa som är röd. Någonting har de lagt in i klippet som gör att jag inte får lägga upp det i bloggen av upphovsrättsliga skäl, men ni kan gå in via länken här och kolla, för det var ganska kul. Ha en hemskt trevlig fredagkväll och långkläms-helg. I morgon spelar jag som sagt på Kåken med min vän Viktor, maila om ni behöver lista eller så på music@pontusdewolfe.com.

Gött!

 

Pontus de Wolfe

Viral succésnutt in the making: The Cleveland Hero – Dead Giveaway.

On May 10, 2013 by Pontus de Wolfe

Sedan Youtube låg i sin linda har mer eller mindre politiskt korrekta remixer på ögonvittnens skildringar av hemska skeenden varit en standardföreteelse. Fallet Cleveland och de senaste dagarnas fruktansvärda rapporteringar är inget undantag; där har hjälten och tillika grannen Charles Ramseys uttalande klippts och autotune:ats till förbannelse de senaste dygnen, med förhoppningar om att skapa ett viralt fenomen. Vinnaren i kategorin ‘Bästa remix’ i fallet Cleveland är solklar; ni behöver eller ska inte kolla på någon annan än den här: Dead Giveaway – sjukt catchy!

 

Pontus de Wolfe

Nöjespanelen i SVT från i morse, med mig i.

On March 22, 2013 by Pontus de Wolfe

Depeche Mode, Boo Boo Child och lite ofrivilligt Papphammar-komik, men det bjuder jag på. Här kommer veckans nöjespanel, och vill du se i super-duperupplösning går du in här.

 

Trevlig helg!

 

Pontus de Wolfe

Pontus Kulturnyheter ons: Hultsfred, Hello Goodbye + Viktor & the Blood

On March 20, 2013 by Pontus de Wolfe


Hultsfred flyttar till Sigtuna.
Detta är en karta över Uppland mina vänner, så som vi är vana att se den. From. juli kommer dock en liten bit av Småland flytta in strax utanför Sigtuna, detta i ett försök att populärisera gamla blödande Hultsfredsfestivalen genom att flytta den dit där alla besökarna och banden bor så att de slipper resa. Om du dessutom är ett utländskt band som anländer till Arlanda och säger “Ah, we’re there!”, varpå någon svarar “No, “there” it’s a six hour drive south from here,” så kan du numera replikera “No, it’s fucking here!”. Väldigt smidig lösning, om än synd om det verkliga hultsfred, som ligger kvar på sin gamla plats i Småland men nu måste åka buss sex timmar för att komma till sin egen festival. Enda lösningen jag ser är att vi flyttar 20 000 stockholmare ned dit så att de kan få lite avstånd till sin festival som de dessutom är vana vid.

Andra resmål som borde flyttas för att effektivisera för resenärna är :

1) Åbo -flyttar till Värtahamnen så att folk slipper åka färja över hela jobbiga Östersjön.

2) Thailand - flyttar till Ullared så att svennarna slipper sitta 20 h på flyget för att komma till värmen, så kan de dessutom handla samtidigt.

3) Sverige - flyttar vi till Norge så att de slipper åka över gränsen för att köpa pilsner.
Viktor & The Blood teasar kommande EP:n.
Mina vänner Viktor, Jonas och Samuel (tidigare Sugarplum Fairy & Mando Diao) brukar glatt berätta att de håller på att repa inför en ny fet grej, varje gång vi ses på Kåken. Tydligen har det hunnit med att bli mycket verkstad mellan snacken, för idag gick de ut med släppdatumet 29 april för EP:n den första singeln, “Kicks out on a Saturday Night” där omkring. Mycket nyfiken blir jag, särskilt av soundet som är oväntat hårt, och finns väl representerat i nya teasern.

In på Facebook och like:a!

 

Pontus de Wolfe

Pontus kulturnyheter tisdag: Tommy Nilsson är choklad.

On March 19, 2013 by Pontus de Wolfe


Ja, du får ingen större bild, “Black”.
Hängde ni med i svängarna igår? Folk på Facebook, Twitter och till viss del i den vanliga världen, snackade om artisten formerly known as Tommy Nilsson, som via ett pressmeddelande meddelar att han blivit hårdrockare och bytt namn till Black, tillsammans med en illa sminkad emo-bild av sångaren. Samtliga dagstidningar rapporterade. Konspirationsteorier flög hej vilt över etern. Många hoppades att det skulle vara en pr-kupp för AIK; som inbiten gnagare vet man att Tommy Nilsson brukar sjunga nationalsången före match på Råsunda (oops, did I hurt your feelings?), dessutom twittrade han själv att “det gnager i själen”. Det hade varit lite coolt, och gjort med glimten i ögat.

Döm då av vår besvikelse när det nu på morgonen visade sig vara en reklam-stunt för lakrits-chokladen “Black”. Inte lika coolt, och inte sticker det så lite i ögonen på gammelmedia-eliten som rapporterat så frikostigt. Tommy, du har satt ditt varumärke i gungning, tyvärr har du ingen indie-cred att försvara, så du klarar dig väl oskadd och tät. Smart, det hade jag också gjort. Jag associerar också det här kapitlet i Tommys karriär med det där den snarlika smörsångaren Michael Bolton gjorde den där Jack Sparrow-låten härom året och revitaliserade sin karriär gånger 1000. Den utgången kan jag inte se i det här fallet dock; om så bara pga. faktumet att lakrits i choklad är så äckligt. Eller vad säger ni läsare, blir ni sugna?

 

Det jag kan se är en – wait for it – Blacklash.

 

Pontus de Wolfe

Pontus Kulturnyheter: David Brent’s back!

On March 18, 2013 by Pontus de Wolfe

Ricky Gervais återupplivar David Brent för Comic Relief.
I helgen gick en grej i England där en massa komiker samlar in pengar till välgörenhet genom att göra sig roliga, kallat Comic Relief. Mest rubriker i år har onekligen David Brents comeback i “The Office Revisited” skapat. Ricky Gervais odödliga karaktär tillbaka i en fullblodad halvtimme av skäms med andra ord. Tänkte på det när jag såg ‘Kontoret’ igår kväll: Den här humorn är ändå 10 år gammal nu.

Hela avsnittet finns säkert att streama någonstans, här kommer dock ett nyproducerat stycke protestsång, ‘Equality Street’. Nog väcks det protester minsann, i kroppens alla skämsnerver. Bäst: entrén vid 0:13.

 

Pontus de Wolfe

SVT:s Nöjespanelen från i morse – med mig i.

On March 15, 2013 by Pontus de Wolfe


Du har klarat dig till fredag eftermiddag, grattis. Släpp nu vad arbete du har för händerna, slå dig ned i soffan, unna dig en kaka till kaffet, och avnjut webreprisen utav morgonens nöjespanel. I den avhandlade jag, Tara och Karolina spännande ämnen från veckan som gått, så som Agneta Fältskogs comeback, den andra ofrivilliga Palme-filmen, Håkan Hellström samt eftermellosk depression. Allt till en ny studiobakgrund och i snygg-kavaj från Uniforms for the Dedicated.

 

Klicka in dig här om superduper-upplösning betyder mycket för dig. Och ta en kaka till!

Pontus de Wolfe

Elsa Billgrens Vintage!!!

On March 13, 2013 by Pontus de Wolfe


Nu är det snabba ryck, nu ligger strykjärnet på uppvärmning, pizzorna i ugnen, champangeflaskorna på uppkorkning och värdetransporterna med de nytryckta exemplaren av de nypressade “Elsa Billgrens Vintage” i en tvärbromsning utanför portarna på Taverna Brillo. Om några få timmar öppnas de för den här tjejens strålande releasefest för hennes första fullblodsbok! Den är ett koncentrat av Sveriges största och bästa källa av kunskaper om vintagekläder (min frus), och en utmärkt vacker guide till allt ifrån hur man handlar, tar hand om och njuter av detsamma.

Boken släpptes idag och går att kolla in mer på elsas blogg – som ni alla känner till – samt här på Bokus.

 

Grattis, min älskade duktiga fru för att du förverkligat dina drömmar och lagt dem i en utsökt vacker bok så att alla vi andra har möjlighet att blicka in i dem! Puss!!

 

Pontus de Wolfe

Premiären av “Oz, the Great and Powerful”

On March 12, 2013 by Pontus de Wolfe


Well, somebody’s jealous: “Tamt lejon, störtlöjligt ju.”
I’m back! God dag, boys n’ girls, efter några dagars förkylning och strikt motvilja att ha något som helst med tangentbord att göra, är jag nu tillbaka med full energi, och med roliga framtida samarbeten och planer för bloggen. Lite tjatigt, men nog känner ni av att det våras, va.

Jag såg lite spexig film under konvalescensen; en gamska töntig men underhållande som hette ”Dredd”, den där dokumentären om Woody Allen (där det coolaste som berättades enligt mig var när fotografen till ”Annie Hall” föreslog att man inte skulle göra split-screen i split-screen-scenerna, utan bygga en kuliss som såg ut som såg ut som split-screen så att skådespelarna kan dra sina repliker gentemot varandra – genialiskt).

Men, den bästa filmupplevelsen sparade jag till igår kväll då jag blivit frisk, nämligen galapremiären av Disneys ”Oz, the Great and Powerful”. Trollkarlen från Oz (som jag har en speciell relation till i och med ett projekt jag jobbar med) har äntligen fått sin bakgrundshistoria berättad, i de mest smäktande Avatar-prunkande färglandskapen och i sällskap med de mest ljuvliga karaktärer Disney skapat det här århundradet.


Flashar färg med min kompis Devi – från stureplan.se.

På många sätt är det också förlösande att se Sam Raimis ”Oz”, eftersom det på många vis är den Tim Burton-film man velat se ända sedan han började släppa enkom skitfilmer, för 10-15 år sedan. (Man påminns ständigt om att göra jämförelser, inte minst tack vare Danny Elfmans soundtrack.) Jag älskar hur karaktärerna tillåts bli precis tillräckligt vridna utan att man tappar det emotionella bandet till dem, hur filmen vågar pausa till och bli en tavla eller låta en hinna uppfatta de små kreativa detaljerna som utspelar sig i landskapet. Ungefär en miljard mil ifrån det sjuka virr-varr som var ”Alice i Underlandet”, menar jag. Här har Disney fått sitt shit together.

Så, ni har en perfekt helgdate-matiné att se framför er, eller bara ett mycket skickligt berättat äventyr i fler färgnyanser än man visste fanns; mycket art direction har gått in i den här filmen. Bra castat så in i helsike också. Ni fattar: jag gillade den.

Pontus de Wolfe

Pontus Kulturnyheter torsdag: Justin vs. Bowie.

On March 7, 2013 by Pontus de Wolfe

Nu är det inte så långt kvar tills en av världens största artister släpper sitt comeback-album. Allt med en tidlös, trendmedveten svart-vit paketering och med de sociala nätverkens spridningsmöjligheter satta i främsta rummet. Jag syftar naturligtvis på David Bowies “The Next Day” som släpps i morgon, men som redan ikväll går att införskaffa i Lilla Baren på Riche ikväll med genomlyssningar kl 20 & 22, i samarbete med Pet Sounds Records! Allt har gjorts rätt i återlanseringen, med lagoma doser förhoppningar, nostalgi och framåtseende. Noel Gallagher gick igår ut och sa att Bowie bevisar att återföreningar med syftet att köra Greatest Hits-konserter är “shite”, eftersom det visar sig att folk fortsätter prata om Bowies låt “Where are we now?” lång tid efter den släppts. Nyheter som verkligen är nya och sånt där. Ni fattar.

Det känns väldigt roligt, och jag kommer säkert köpa skivan. However släpps en skiva näst-nästa onsdag som jag tror kanske kan inverka mer på mig ändå, nämligen Justin Timberlakes nya, som jag tror heter “20/20″. Bakgrunden till det ligger i att hans förra skiva med den subtila titeln “Sexyback/Lovesounds” golvade mig totalt med sin sound och sjukt innovativa produktion. I mitt huvud blendades den på nåt konstigt sätt med Radioheads “In Rainbows” som släpptes ungefär samtidigt. Båda plattorna hade en sjukt minimalistisk approach och överraskade mig i låt på låt. De påverkade mig och mitt skapande långt mycket starkare än någon modern Bowie-skiva gjort.

Därför såg jag mycket fram emot att under tidigt 2013 få stifta bekantskap med nya Timberlake-plattan, efter flera års film-medverkande och halvdana gästande i andras låtar, eller “utlån av sitt varumärke” som vi säger på modernt musikbransch-språk. Ännu har hypen inte riktigt satt sig i mig; jag ser fortfarande bara ett marknadsförings-face för Myspace när jag kollar in videon, tycker singlarna låter lite fegt och bakåtsträvande. Kanske har han varit borta lite för länge utan att verkligen varit borta, som Bowie varit. Kanske känns allt lite för beräknande, kanske ser det ut som om han och Bowie har samma klädsmak på pressbilderna (som f ö självklart ligger extremt rätt i tiden). Dyra videos gör de också, det finns mycket som är gemensamt.Spännande vore att göra en komparativ studie av Justin Timberlake och Bowie som han var i den ålder Justin är nu, och se var båda befann sig.

Det blir nog till att köpa båda skivorna för min del, och kanske jämföra.

 

Pontus de Wolfe

Pages:1234567»