Sitsvärmarn.

On January 26, 2014 by Pontus de Wolfe


Jag är nu tillbaka från en himmelskt skön helg i Göteborg tillsammans med Elsa och stadens egen filmfestival, GIFF. Öppningsfilmen, Nånting måste gå sönder av Ester Martin Bergsmark som tidigare gjort Pojktanten verkar ha golvat alla åskådare totalt. En utforskande skildring om ungdomar som upptäcker sin identitet och sexualitet och tar vid där Fucking Åmål lämnade oss ungefär, med lite högre insatser, några fler risker. Rakt igenom briljant, dock stressad i klipparbetet för att hinna visas på festivalen. Början och slutet kan ni göra om, tack. Filmen har premiär den 28 mars och måste ses.

Nu åker jag inte bil så himla ofta, men i Göteborg blev vi skjutsade av en alldeles ny Volvo-bil. Bilen hade några nya features som jag sett förut som att den tex. läser av vägskyltar, fickparkerar själv och i allmänhet gör en till en sämre bilförare. Men det som var nytt för den här modellen var sitsvärmaren i baksätet. Very impressive. Det fick mig att påminnas om vad central underhållningen i baksätet verkar vara för att biltillverkarna ska kunna motivera kunderna till att köpa dem. För några år sedan lanserades det  bilar med små skärmar i nackstöden så att ungarna skulle kunna se på tecknad film. Det måste ju vara helt ute nu eftersom alla går omkring med små skärmar överallt och kan se på tecknad film (och mycket annat) när som helst, vilket biltillverkarna inte kan ha haft chansen att förutse. FRågan är om det här med sitsvärmare i baksätet är en indikation på att vi kommer se en uppsjö av mobila rumpvärmare inom några år; kanske i app-form till våra läsplattor, eller att de gör comeback de där påsarna man köpte på Clas Olsson som innehöll en liten metallbit man klickade på och så blev vätskan där inne vit och alldeles het.

Bromma är f ö en intressant flygplats i kontrast med Arlanda eftersom folk reser för att de ska jobba och inte pga. att de ska på semester. På vägen ned såg vi ganska många idoler och celebriteter som skulle runt och spela och besöka festivaler runt om i landet. Idag såg jag Kent Ekroth röra sig med en triangel av Säpo-folk och speciella ingångar där han kunde känna sig viktig, eller kanske muddras i. Runt hörnet gick Göran Greider och ställde sig i inchecknings-kön. Båda var omedvetna om det minimala avståndet till den andras närvaro, trots att det borde ha legat en elektrisk storm emellan dem av polarisering av åsikter och världsuppfattning.

I morgon ska jag tillbaka till Bromma Flygplats, men då för att åka upp till Umeå och spela in Gokväll. Sweet dreams.

 

Pontus de Wolfe

Glada Hudik-låtar i Nyhetsmorgon.

On January 22, 2014 by Pontus de Wolfe

Bråda dagar. Pr & uppträdanden, rep och skrivande. Skivan är bara en vecka gammal, och information rullar över mig för att samlas ihop och slutligen hamna på bloggen. Någonstans måste man ju börja, Nyhetsmorgon är ett bra ställe. Vi drog ihop ett stort band med stråk & fantastiskt komp för att premiära “Ljus blir till mörker” med Anna Järvinen och köra Lisa Nilssons “Lyckans Brunn”, vilken hon även körde i sitt egen-host:ade nyårsprogram från Skansen. Brudarna bjöd på ren magi!



Stay tuned for more!

 

Pontus de Wolfe

Surprice: jag & Salem Al Fakir släpper vår första musikal-skiva idag: Glada Hudik-teaterns alldeles egna tolkning av Trollkarlen från Oz!

On January 15, 2014 by Pontus de Wolfe


Hej, det har äntligen blivit dags att avslöja min & Salem Al Fakirs första gemensamma musikal, baserad på L. Frank Baums bok “Trollkarlen från Oz” från 1900, i samarbete med Glada Hudik-Teatern, Universal Music och en rad fantastiska gästartister.  Skivan släpps på CD och digitalt, en begränsad vinylupplaga säljs exklusivt i shopen. Jag är oerhört lycklig och stolt över processen det inneburit att skriva, producera och färdigställa skivans omslag tillsammans med Love Lundell.

Och den släpps idag! Mycket nöje!!

För vår del startade arbetet på våren 2012 med ett samtal från Pär Johansson: ”Skulle ni vilja göra musiken till Glada Hudik-teaterns nästa scenföreställning?” Förslaget var förstås spännande. Vad fanns färdigt i form av story? Manus? Rollsättning? ”Ingenting klart ännu, men det kommer baseras löst på Trollkarlen från Oz.Dessutom ska vi ut på vår 15-årsturné om två veckor, kanske kan ni ha någonting klart tills dess?”

L. Frank Baums Trollkarlen från Oz kom ut som bok år 1900, och är med sin ålder ett så kallat ”fritt verk”. Med andra ord var tanken att förlägga berättelsen i nutid – kanske i Hudiksvall – med nutidens problematik och världsbild. Glöm bort alla andra tolkningar som gjorts – filmer, musikaler och serier. Sånger om regnbågar, Kansas och gula vägar. Nu är det Theresia från Glada Hudik-teatern som ska berätta Dorothys historia, Ellinore den onda häxans, Toralf fågelskrämma etc.

Vi började omedelbart med att sätta upp riktningar för arbetet. Varje karaktär i föreställningen skulle få en unik musikalisk röst, och att publiken skulle bjudas på en ordentlig resa stilmässigt. Viktigast av allt var att materialet skulle genomsyras av Glada Husik-teaterns värme och samhällspatos, och att låttexterna i  skulle vara universella högsta grad, så att de även kunde sjungas i sammanhang utan trollkarlar och häxor. Lagom till turnépremiären hade vi den första låten klar till Theresia, ”Lyckans Brunn”om en ung flickas längtan efter en vän.

Våren 2013 har väldigt mycket hänt. Universal har blivit inkopplat i projektet, meterialet ligger färdigt och ensemblen har börjat smygrepa in låtarna. Hur gör vi en skiva som gör materialet rättvisa och samtidigt ger en ytterligare upplevelse vid sidan av föreställningen? Traditionellt släpps det ofta en studioversion innan premiären så att publiken hinner lära känna låtarna, samt en ”cast version”, inspelad direkt från scenen.

Beslutet togs att göra en skiva som stod på egna ben, som utöver ensemblen även innehöll gästsångare att utöka Glada Hudik-familjen med, band och stor orkester. Vi kontaktade vänner och hjältar inom den svenska musikkåren att hjälpa oss sätta ihop någonting unikt och gränsöverskridande, och efter att Hasse Alfredson gett sitt förlösande Ja till att sjunga in vårt revynummer, ”Hundens Bästa Vän” fanns det förstås ingen som kunde tacka nej till att vara med.

Resultatet är en skiva som vi och Glada Hudik-teatern är otroligt stolta över. En skiva som hade varit fantastisk att lyssna på om det så bara vore för dess otroliga samling medverkande. Den startar med Tommy Körberg som sjunger trollkarlens sång, ”En Mäktig Man”, uppbackad av orkester och kammarkör, för att slinka ned i Theresias ömma ”Farväl” till föräldrarna, uppbackad av Jojje Wadenius på ensam gitarr. Vidare genom en soulballad med Sarah Dawn Finer, Django Reinhardt-jazz med Ulrik Munther, powerballad med Lisa Nilsson, Boogie-Woogie med Nisse Hellberg, indie-pop med Anna Järvinen och mycket, mycket mer.

Musiken och inspelningen av den har varit en dröm för oss att genomföra tillsammans. Vi har strävat efter autencitet och hög kvalitet inom varje genre vi gett oss in i, och även låtit det genomsyra artwork och konvolut, som ett verktyg att förmedla L. Frank Baum och Glada Hudik-teaterns historia med.

Skivan är ett kärleksbudskap från alla oss som medverkat på den, ett manifest, och vår hälsning till Dorothy.

Pontus de Wolfe & Salem Al Fakir

Rensa röstmemon i telefonen.

On January 8, 2014 by Pontus de Wolfe


Jag sitter på det tidiga tåget till Hudiksvall och hittar på saker som ska kännas viktiga att göra i datorn. Tåget rusar fram genom svart skog. Det är väldigt inbjudande att slumra till, men jag är livrädd för att missa stationen och vakna upp i Sundsvall. Inget ont om Sundsvall, men det är inte där jag har jobb idag.

Så jag sätter mig att rensa upp i ljudanteckningarna kopierade från telefonen. Döper spellistor till “Pop”, “Färdigt”, “Riff”, “Skräp” osv. Tanken är att rädda, ta till vara på de där oplanerade idéerna, snabbt ned på telefonen. Ibland genom något skramligt piano, eller en textrad på promenaden, kanske allra helst en mumlad melodi, beruad på tunnelbanan som jag inte förstår ett skvatt av. Det som lät som den bästa idén någonsin när jag fick den.

1069 är de till antalet, de små liven. Tänk om jag hade registrerat alla som låtar, då hade jag varit Dolly Parton idag. The Audio Memo Trilogy – Två Nokias och en iPhone. Hemskt så många låtidéer som gått förlorade på de där tidiga telefonerna, som varken har laddare eller vettiga filformat som kan spelas i någon av dagens spelare.

Mig veterligen har jag aldrig gjort någonting av en enda av de där spontana idéerna som jag sparat på telefonen. De kanske bara ska samlas där som i en dammsugarpåse för min musikhjärna. Rensas ut som ogräs så att de större idéerna ska få plats att gro. Men jag ska ge det en chans, krama ur något bra av det så att de känner att de är till nytta.

Det är ju ändå så roligt att få idéer.

 

Pontus de Wolfe

Kolla in ett smakprov från mitt & Salems kommande projekt från Skansen i går kväll!

On January 1, 2014 by Pontus de Wolfe


Jag hoppas ni hade en trevlig kväll igår, dear readers! Jag sjöng på hustak, frågesportade och dansade till ogenerad guilty pleasure-musik fram till i morse. Som ett sätt att säga “Jag är redo för dig, nästa år! Idag ska vi bara titta på slask-amerikansk film”.

Ett break för finkultur kom dock in vid 23.30 då Lisa Nilsson & Theresia Widsarsson sjöng en av min och Salem Al Fakirs nya låtar, “Lyckans Brunn” från vår kommande musikal som vi skrivit åt Glada Hudik-teatern. Ca 11.30 in i klippet som ni hittar här kommer den, från Skansen på SVT1. Mycket stämningsfullt och vackert, jag är stolt som en katt.

Mycket nöje, och ha en trevlig kväll!

 

Pontus de Wolfe