Pontus-lett quiz i kväll på Riche!

On March 31, 2013 by Pontus de Wolfe

God morgon! Vad är klockan hos er? Om den inte hoppar till sommartid automatiskt så ska ni förmodligen hjälpa till, och sedan inte komma för sent hela dagen. Särskilt inte till klockan åtta ikväll, då jag håller i Quizet på Riche! Det kommer vara ett av de mest finurliga i mannaminne, och bra priser på middagen får ni också. Vinnarlaget får dela på en flaska champagne, och ett lag är på 4-5 pers. Jag har konstruerat quizet kring musik och underhållning på ett sätt så att alla ska tycka det är roligt att vara med. Under och efter quizet spelar jag även lite skivor.

 

Ni är hemskt välkomna, vi ses där och maila mig om ni har frågor!!

 

Pontus de Wolfe

Hejsan, vecka 13.

On March 25, 2013 by Pontus de Wolfe


Hej. Sågs inte vi igår? Du satt på Mellqvists café på Bysistorget, tog vårens första kaffe utomhus. Du hade så himla snabba solglasögon på dig och jag undrade var du hade köpt dem. Är det Sahara Hotnights brillor? Ah, dom har dizajnat dem, du spelade på vernissagen eller vad det blir. Man köper dem här.

Vecka 13 är här (jag har aldrig kunnat räkna ut sånt, var tvungen att kolla upp), och jag tänkte försöka förutse den lite grann, för livet går så snabbt just nu. Eller flackar mellan olika roliga grejer, så kanske se mig omkring och uppskatta vad som händer. Jag vet att jag varit i en studio idag och spelat in min första någonsin egent sam-komponerade jazzlåt, med jazzmusiker. Ett mycket stolt ögonblick, särskilt med tanke på dess sammanhang och den som ska sjunga in den. Innan dess tog jag en promenad från Spritmuseum på Djurgården där jag käkat lunch med min mamma och de har vackra bubblor i glaset. Bra husman har de också. Gott.


Glömde helt bort att fira den här 50-åringen,The Beatles första LP i fredags. Några lystnade på den på klubbar i sin helhet, och på Mosebacke hade de tom. satt ihop ett band som spelade det live. Mycket ambitiöst och kanske inte exakt så som man vill höra låtarna, men säkert gjort med kärlek. Blir väldigt många 50-årsjubileum av Beatles-grejer det här decenniet, om bara sex år är det dags att fira ‘Abbey Road’. Folk som vill ha ångest kan ju jämföra sin egen produktivitet med deras under samma tid. Själv fick jag ångest när  jag firade en annan jubilar i nöjespanelen i fredags, nämligen Depeche Mode som fyllde 30, eftersom jag insåg att det således bara skiljer 20 år mellan dem och The Beatles, och typ 13 år mellan att de båda banden existerade. Obehagligt när saker nästan befinner sig i samma värld så där. Det är som att Depeche Mode hade släppt sin första skiva i dag och The Beatles sin sista vid Millenieskiftet. Flippat.

Fatta utdaterat ord; Millennieskiftet. Nästan lika utdaterat som: internetporr. Har ni inte sett de första fem minuterna i Nöjespanelen i fredags då jag ritade en penis i direktsändning är det dags nu. Länk.
I morgon ser jag fram emot att bli fotad av Jessica Silversaga (som fotade mitt skivomslag) i min och Elsas ateljé, samt att gå på förhandsvisning av första avsnittet av Game of Thrones säsong 3! Vi har plöjt boxarna hårt här hemma senaste veckorna, med glädje. Anser blu-ray vara det ultimata sättet att avnjuta serier på, för den fantastiska bild- och ljudkvaliteten alone, men också för att jag så ofta glömmer bort trådarna i storyn annars om man ska tvingas vänta hela veckor emellan avsnitten. Tack, moderna värld.
Yes, bara ett mention gällande min nuvarande största last, Candy Crush. Jag ligger på bana 200 som egentligen skulle bli min sista om det inte kommit en uppdatering nyligen som lägger till 75 nya banor att betala för. Jag spelar kanske en halvtimme varje dag, en hel på en bra dag. Det är jobbigt när man tappar mobilen i sitt eget ansikte när man ligger i sängen, det får en att ifrågasätta vems sida man står på.

Ps. Bana 184 (bilden ovan)innehåller en bugg som gör att godisbitarna inte faller ned i fållan mellan fläktarna, vilket förmodligen gör den helt omöjlig att klara. De har löst problemet i den senaste uppdaterinen som jag redan nämnt.

One for all the grandmothers: jag och Elsa posar som genier i en fotoautomat på Metro Modes lanseringsfest. Puss och trevlig vecka!

 

Pontus de Wolfe

Nöjespanelen i SVT från i morse, med mig i.

On March 22, 2013 by Pontus de Wolfe

Depeche Mode, Boo Boo Child och lite ofrivilligt Papphammar-komik, men det bjuder jag på. Här kommer veckans nöjespanel, och vill du se i super-duperupplösning går du in här.

 

Trevlig helg!

 

Pontus de Wolfe

Bonk.

On March 21, 2013 by Pontus de Wolfe

Var är min Vine-assistent när jag vänder mig om för att se på bilen som bränner rakt in i refugen på Sveavägen och fastnar, vilket följaktligen gör att jag går rakt in i en stolpe?

Pontus de Wolfe

Vi ses väl på Vine?

On March 21, 2013 by Pontus de Wolfe

Goddag goddag,

Jag hoppas inte det här blogginlägget blir alltför störigt; har försökt hitta ett bra sätt att lägga in vine-klipp i bloggen hela morgonen nu känns det som. Att embedda tweetet med vine:n i visade sig vara minst fult ock meckigt.

Anyway, jag hoppas såklart vi redan följer varann på appen med mest trams av alla – Vine! Jag börjar precis få grepp om vad som är ett roligt klipp och inte, så hälsa på mig, Pontus de Wolfe på Vine, så kan du rösta med like-knappen på vilka som är “det bra tramset” mest på spåren!

Här är några smakprov (roligast med ljud förstås):

 

 

Pontus Kulturnyheter ons: Hultsfred, Hello Goodbye + Viktor & the Blood

On March 20, 2013 by Pontus de Wolfe


Hultsfred flyttar till Sigtuna.
Detta är en karta över Uppland mina vänner, så som vi är vana att se den. From. juli kommer dock en liten bit av Småland flytta in strax utanför Sigtuna, detta i ett försök att populärisera gamla blödande Hultsfredsfestivalen genom att flytta den dit där alla besökarna och banden bor så att de slipper resa. Om du dessutom är ett utländskt band som anländer till Arlanda och säger “Ah, we’re there!”, varpå någon svarar “No, “there” it’s a six hour drive south from here,” så kan du numera replikera “No, it’s fucking here!”. Väldigt smidig lösning, om än synd om det verkliga hultsfred, som ligger kvar på sin gamla plats i Småland men nu måste åka buss sex timmar för att komma till sin egen festival. Enda lösningen jag ser är att vi flyttar 20 000 stockholmare ned dit så att de kan få lite avstånd till sin festival som de dessutom är vana vid.

Andra resmål som borde flyttas för att effektivisera för resenärna är :

1) Åbo -flyttar till Värtahamnen så att folk slipper åka färja över hela jobbiga Östersjön.

2) Thailand - flyttar till Ullared så att svennarna slipper sitta 20 h på flyget för att komma till värmen, så kan de dessutom handla samtidigt.

3) Sverige - flyttar vi till Norge så att de slipper åka över gränsen för att köpa pilsner.
Viktor & The Blood teasar kommande EP:n.
Mina vänner Viktor, Jonas och Samuel (tidigare Sugarplum Fairy & Mando Diao) brukar glatt berätta att de håller på att repa inför en ny fet grej, varje gång vi ses på Kåken. Tydligen har det hunnit med att bli mycket verkstad mellan snacken, för idag gick de ut med släppdatumet 29 april för EP:n den första singeln, “Kicks out on a Saturday Night” där omkring. Mycket nyfiken blir jag, särskilt av soundet som är oväntat hårt, och finns väl representerat i nya teasern.

In på Facebook och like:a!

 

Pontus de Wolfe

Djur i bur.

On March 19, 2013 by Pontus de Wolfe

”Kan man få frikort på att få återfödas till säl i nästa liv?”, frågade Anton med blinkande, tunga ögonlock.
”Grattis,” önskade Frank Eckel. ”Med din livsstil har du redan lyckats bli en.”
”Verkar så skönt att flyta runt där och fånga sol med magen,” han gjorde några ringar i luften med pekfingret. ”Och stöta sig fram genom vattnet så där, och betrakta idioter. Jag gillar när det värmer på magen. Man kan ställa saker på magen.”
De hade gått till Skansen en tidig försommardag, efter en hård natts syndande. De betraktades utav två svarta glaskulsögon tillhörande en av sälarna, innan den vek ned den stora grå säcken till kropp i en graciös piruett ned under vattenytan.
”Jag skulle inte ha någonting emot att vara avskild i en bur, skönt att veta mina begränsningar och röra mig inom ett tydligt definierat område. Man vänjer sig.”
”Vad skulle Darwin ha att säga om den starkes överlevnad i vår tid, med alla djurarter som endast lever i fångenskap?” frågade Frank.
”Ja, han skulle väl få skriva in en klausul när det gäller sälarna: tillhandahåller sin föda och uppehälle genom att sola sin mage och tolerera att folk stirrar på den i ett akvarium.”
”Gör lite roliga ljud också. Ju mer jag tänker på det uppfyller du verkligen alla kriterier till att vara en fullblodssäl!” skrattade Eckel förnöjt.
”Men du talar strunt Eckel; för visst fanns det väl djurparker på Darwins tid, och sälar finns det ju fortfarande i havet.”
”Nå, men inte var de väl lika utrotningshotade, och eh, hade plast i gälarna så där som de har i dag.”
”Vilka då?”
”Djuren!” bräkte Eckel i mer irriterad ton.
”Den där utrotningen hade jag sett som ett löfte snarare än ett hot.”
”Äsch, kom så går vi, annars kastar jag i dig så ska du verkligen få smaka på livet som säl.”

De två vännerna skred med den annalkande bakfyllans sköra steg, längs gångarna och lät gruset göra rytmer med de svepande dragen vinden gjorde genom träden. De passerade ett par älgar, nej tre. Hörde någon säga till sin partner att älgar bär ”en naturlig prick” på kroppen där det är meningen att jägaren ska skjuta den.
”Hönan eller ägget, gubbjävel,” tänkte Eckel och kände sig nöjd. När de kom bort mot det stora hägnet med björnarna i tog de en ny paus och blickade ned på de stora hårkuddarna, som rullade omkring med sina småbollar och försökte skaka av sig ide-sömnen. Anton tog åter till orda:
”Tänk dig när människorna bor i inhägnader så här och betraktas av varelser som matar dem, skrattar åt dem, skjuter av deras ungar när de blir för många.”
”Trygga dock, friska och uppskattade.”
”Kanske är det så vi lever redan idag, Frank? När vi går till jobbet, till krogen, till familjestrukturerna”
”Men, jag är väl ändå fri nog i de leden?” undrade Frank.
Anton tittade med ett stort leende mot Frank:    ”Du Frank, du är djurskötaren. Du sitter på nyckelknippan, kodkombinationerna.”

Molnen gled sakta isär och släppte fram en paranoid sol mellan björkarna. Frank upplevde bilden som ett hoprasande korthus stort som en egyptisk pyramid. Allt i hans synfält blev för skarpt, utom sälarna som hastigt rullade över på rygg igen för att fånga strålarna. Anton blinkade yrvaket flimret ur ögonen. Snart kom det fram till en utkiksplats och den särdeles fula utsikten över Gärdet och [Östermalm].
Frank stod med knutna händer i sidorna och drog in luft genom näsan som en sjöman, och det kändes för Anton som att hela klippan de stod på var ett skepp på väg att inta en försvarslös stad.
”Nu har jag det min gosse, vet du vad jag ska göra? Nu säger jag det: jag ska öppna en dejtingfirma!”
”För sälar och älgar?” frågade Anton.
”Lustigkurre. Nej, så klart inte; för vanliga människor, sådana som du och jag.”
”Jag tror inte vi är vanliga människor”, sade Anton skeptiskt.
”Nåja, man får väl börja någonstans. Föreställ dig nu att du är en vanlig, stressad människa på väg till jobbet, så ser du mitt på torget en för klockslaget otypiskt klädd man i kritstrecksrandig kostym, vit fluga och ett stort leende.”
”Hehe, stilig!”
”Ja visst! Hör nu: du märker att jag håller ögonkontakt med dig och möter dig bestämt med utsträckt hand. Du tvingas sakta in för att inte gå in i mig, och hör mig säga: ”Ursäkta mig herrn, får jag erbjuda dig några minuter av din tid?” Du stannar upp helt, eftersom det jag säger förbryllar dig.”
”Smart trick!”
”Ja visst. Och så skakar vi hand och jag förklarar att du ser ut att behöva finna en partner i ditt liv.”
”Då säger jag att jag är gift.”
”Glädjedödare, då fortsätter jag väl tills jag hittat mig en ogift då. Den personen hittar jag nu, och den spelas utav dig, så då säger du ”ja tack”.
”Ja tack!”
”Utmärkt! Om jag får be dig följa med bort till mitt lilla bord här där vi kan tala ostört, så där. Jag tar ett kort på dig med min lilla kamera, utvärderar vilka av dina egenskaper som går att exponera mest fördelaktigt på singel-marknaden, samt vilka personer det rör sig om som skulle passa dig.”
”Till exempel Knubbmänniska, Gråmänniska, Utrotningshotad form av människa…”
”Vad jag nu må komma fram till.”

 

Pontus de Wolfe

Pontus kulturnyheter tisdag: Tommy Nilsson är choklad.

On March 19, 2013 by Pontus de Wolfe


Ja, du får ingen större bild, “Black”.
Hängde ni med i svängarna igår? Folk på Facebook, Twitter och till viss del i den vanliga världen, snackade om artisten formerly known as Tommy Nilsson, som via ett pressmeddelande meddelar att han blivit hårdrockare och bytt namn till Black, tillsammans med en illa sminkad emo-bild av sångaren. Samtliga dagstidningar rapporterade. Konspirationsteorier flög hej vilt över etern. Många hoppades att det skulle vara en pr-kupp för AIK; som inbiten gnagare vet man att Tommy Nilsson brukar sjunga nationalsången före match på Råsunda (oops, did I hurt your feelings?), dessutom twittrade han själv att “det gnager i själen”. Det hade varit lite coolt, och gjort med glimten i ögat.

Döm då av vår besvikelse när det nu på morgonen visade sig vara en reklam-stunt för lakrits-chokladen “Black”. Inte lika coolt, och inte sticker det så lite i ögonen på gammelmedia-eliten som rapporterat så frikostigt. Tommy, du har satt ditt varumärke i gungning, tyvärr har du ingen indie-cred att försvara, så du klarar dig väl oskadd och tät. Smart, det hade jag också gjort. Jag associerar också det här kapitlet i Tommys karriär med det där den snarlika smörsångaren Michael Bolton gjorde den där Jack Sparrow-låten härom året och revitaliserade sin karriär gånger 1000. Den utgången kan jag inte se i det här fallet dock; om så bara pga. faktumet att lakrits i choklad är så äckligt. Eller vad säger ni läsare, blir ni sugna?

 

Det jag kan se är en – wait for it – Blacklash.

 

Pontus de Wolfe

Pontus Kulturnyheter: David Brent’s back!

On March 18, 2013 by Pontus de Wolfe

Ricky Gervais återupplivar David Brent för Comic Relief.
I helgen gick en grej i England där en massa komiker samlar in pengar till välgörenhet genom att göra sig roliga, kallat Comic Relief. Mest rubriker i år har onekligen David Brents comeback i “The Office Revisited” skapat. Ricky Gervais odödliga karaktär tillbaka i en fullblodad halvtimme av skäms med andra ord. Tänkte på det när jag såg ‘Kontoret’ igår kväll: Den här humorn är ändå 10 år gammal nu.

Hela avsnittet finns säkert att streama någonstans, här kommer dock ett nyproducerat stycke protestsång, ‘Equality Street’. Nog väcks det protester minsann, i kroppens alla skämsnerver. Bäst: entrén vid 0:13.

 

Pontus de Wolfe

En dag med hund.

On March 17, 2013 by Pontus de Wolfe


I går åkte jag ut på landet och firade min mammas födelsedag. Mitt emellan tårta och mera tårta, stack jag ut på en liten promenad med den rödaste av alla vita, finaste Troja, ned till sjön och kolla på isen. Det är den första promenad sedan nyår då jag inte lyssnar på podcast; det känns taskigt att exkludera hunden så där.

Har varit inne i en extremt produktiv period, i vilken låtskrivande, bokskrivande och inspelningar tar allt och vägrar lämna mycket över till blogg och dylikt. Jag känner ingen lust att läsa böcker eftersom jag läser igenom alla mina gamla anteckningsböcker. Funderar på att testa någon “Att skriva”-bok i stil med Bodil Malmstens nya, skulle kanske ge extra gas. En klok person föreslog Lars Noréns dagböcker, det kanske kan vara något. Vet bara inte var tiden skulle komma ifrån att läsa den.

‘Game of Thrones’ hinner jag dock med, vi har bränt av första säsongen på bluray på några dar och ska sätta igång med den andra just, precis, nu…

 

Pontus de Wolfe

Pages:12»