Spelar skivor ikväll på var var det nu nånstans…

On January 31, 2013 by Pontus de Wolfe

 

Pontus de Wolfe

Major scaled; moll-låtar omgjorda till dur.

On January 31, 2013 by Pontus de Wolfe

Igår tillät inte min telecom-leverantör mig att komma in på bloggen, men hade de gjort det hade jag förmodligen bloggat det här: En ljudkreatör har slagit suttit och vridit med auto-tunes och grejer och bytt ut ackorden i gamla balladklassiker så att de numera går i dur; alltså låter mer käcka. Det skruvas åt på ett konstigt sätt i hjärnan när man hör de nya “versionerna” och blir väldigt komiskt i fallen Metallica & REM, The Doors ‘Riders on the Storm’ finner däremot en ny kaxighet och funkar verkligen. Django vet jag inte, för den har jag aldrig hört i original.

Major Scaled kallar sig upphovstjuven, och det var i Filip & Fredriks podcast jag blev uppmärksammad på fenomenet. Nu gäller det att spela dem snabbt som attan på olika events och grejer innan alla har hört dem och de blivit yesterday’s news. Lyssna här om ni gillar, sen kan ni bege er över till Major Scaled och ladda ned dem.

Ett uppfriskande experiment tycker jag. Vilka låtar skulle ni vilja höra omgjorda?

Major Scaled #1 : Metallica – “Nothing Else Majeur” from major scaled on Vimeo.

Major Scaled #2 : REM – “Recovering My Religion” from major scaled on Vimeo.

Major Scaled #3 : The Doors – ” Riders On The Rainbow” from major scaled on Vimeo.

Major Scaled #4 : Django Reinhardt – “Major Swing” from major scaled on Vimeo.

 

Pontus de Wolfe

Moskva-instas.

On January 29, 2013 by Pontus de Wolfe

Jag finner mig igen sittande i mitt vackra kontor, känner Moskva-adrenalinet sippra ur mig och vardagen hitta sin väg tillbaka in. Det är en förträfflig stad att åka till på alla sätt – om man har den trygga basen som vi hade, nämligen Katerina Hotel där vår förträffliga vän Daria och hennes syster jobbar och gör allt för att guida oss genom stans labyrinter och alla förstår vad vi säger. Ett måste för alla svenskar som åker dit alltså.

Kameran följde med mig vart än jag gick, men ibland passar saker bättre som poster på instagram – som de bilder som kommer här tex. Överst ser ni mannen som fick huvuden att vända sig i rullgångarna på Moskvas flygplats. Är det inte på modet med hög hatt här? undrade jag. Sanningen var att det kändes för ambitiöst att skaffa en egen väska bara för den, så den fick sitta på huvudet istället.

Och utgöra en trygg förvaringsplats för mina Rubel!
Sak NO. 1 man gör när man kommer till vårt hotell: åka upp i den intilliggande sky bar:en och ta en överblickstitt på staden och ett glas med nånting bubblande i handen.
“Instagram-matbild”. Snart i SAOL.
Tre timmars plus-tidsskillnad gör att det känns som man får va vaken hur länge man vill på kvällen!
Men att det egentligen är skittidigt när man ska gå upp och gå längsmed kanalen nästa dag.
MOMA Moskva, museet som trots sitt lovande namn hade väldigt lite att erbjuda. Kanske för att all konst var förbjuden mellan typ 30- och 80-talet och att man sedan försökte hoppa på vagnen lite väl mycket i farten igen utan de rätta musklerna. Sorgligt. Den här mycket vackra Malevich-tavla fanns i alla fall, utan skyddsglas så att man kunde kolla nära, men med en skitful ram.
Just det, sen hoppar vi till stormiddagen nästa dag. Temat var “Ryssland”, och man skulle göra sitt bästa för att likna en ryss, men hur mycket vi än tog i fanns det alltid en ryss som triumferade i autensitet!
Lite diskret tapet som prydde toaletterna inne på vårt nya favoritställe, Oldich Dress & Drink.
Hållning.
Kitch. Och hållning.
Jag får inte glömma den stora anledningen till att vi åkte dit just i kyligaste januari (förutom att kyla klär staden), nämligen värdhotellet Katerinas ambitiösa cirkusfest! Liksom för att toppa dansnumret på förra årets 50-talsfest hade våra kompisar i år övat in akrobatik, trollerier och givetvis en fri tolkning av ‘Gagnam Style’ med titeln ‘Circus Style’ som gick typ: “I’m a Russian Cirkus-man, pulling tricks on the Red Square, Wearing Dolce & Gabbana, Drinking Vodka Tropicana”. Hysteriskt och genialiskt framfört, youtube-video är utlovat så har vi förhoppningsvis snart ett nytt fenomen med samma låt!
En liten närbild av the foundations av min dräkt; Den dåliga trollkarlen. Snören som hänger ut, kort på borden, trollstav från Buttrick’s. Behöver man veta mer?
Förutom att dräkten har en praktisk knäppning där bak också. Russia – still gay!!
Och så slutligen en tillsammans med trollkarlens söta lilla fru, Clownen med cykeltutan. Om ni tycker att det verkar roligt att följa mig på instagram och se saker lite närmre att de händer, tycker jag ni ska söka upp mig som @pontusdewolfe. Vem vet, kanske tycker jag att du har snygga bilder i din feed och följer dig tillbaks!

Nu ut på lite modevisningar samt kolla en lokal för en rolig fest jag är med och arrangerar om några veckor!

 

Pontus de Wolfe

Skön diss, Röda Rummet sid 193.

On January 29, 2013 by Pontus de Wolfe

20130129-000305.jpg

Pontus de Wolfe

Pontus Kulturnyheter måndag: The Knifes nya video.

On January 28, 2013 by Pontus de Wolfe


The Knife släpper första singeln “Full of Fire” från nya skivan som soundtrack till en liten kortfilm.
En så kallad spridning följer nu här, en “kolla vad jag gillar” så kan ni gilla mig lite mer i fall ni också gör det. Men mer om det i ett senare inlägg. Nytt brus och knaster från ett av Sveriges kanske kritiker- och tyckarkäraste band The Knife. The Knife är så anti att de tom. har .net-adress. Bilder som gör lite ont i en snygg och billig-med-flit liten film som kanske handlar om att det är skönt när elden i oss kvävs, antingen vi låter någon annan göra det eller blir utsatta för det med tvång. Eller att elden smyger ut i ångestskrik under broar, eller att elden sprider sig. “Here’s a story, what’s your opinion?” går hooken, och den kan man ju tänka sig sjunga med i i sommarnatten, lite grann i sommarhatten. Klappat och klart.

 

Pontus de Wolfe

Tillbaka från Moskva.

On January 27, 2013 by Pontus de Wolfe


Efter tre ronder uteliv mot den obegripligt feta staden Moskva har vi nu kommit hem till vår lugna etta på Söder. Det är mildare klimat här på flera sätt än ett, men ibland mår man bra av att åka över till Ryssland och få sig en själslig käftsmäll. En promenad efter frukost biter tag bra i skinnet och tar bort det värsta av påsarna under ögonen. Dofterna är främmande och ibland fräna, näst intill kyrkan kan några fabriksskorstenar hänga och ogenerat puffa på. Ryssarna har en historia med stark tro på dem båda, inga skyskrapor finns i staden, av risk för att de kan konkurrera i grandiositet tror jag.

I ett shoppingcentrum på långsidan av Röda Torget står en dam och säljer glass, Elsa är glad och har köpt fina kläder för att smälta in. I en underklädesbutik sitter en dam gjord i plast och studerar det imponerande ventilationssystemet på motsatta sidan gården. En man som kör soppköks-bilen har somnat till vid ratten. I Moskva finns nästan inga arbetslösa, för de hittar på jobb till allting. En tant sitter i en låda med fyra skärmar och håller koll på rulltrappan i tunnelbanan, en annan hjälper en att köpa saker ur en godisautomat. Alla verkar må bättre ju yngre de är. Färre minnen, fler som ler. I förrgår röstades en ny förkastlig lag som inskränker rätten för homosexuella att finnas, så att säga att allt är enkelt att förstå är fel.

Den ryska Herr Gårman har otroliga mängder swag, ni borde kolla in hans kroppsspråk om ni får chansen. På restaurangen Marivanna – där självaste Bulgakov inte hade skämts för att synas – serveras den dödsgodaste borschten med svamp- och surkålspiroger, om man bara hittar rätt ringklocka för att kalla på grindvakten. Han kör med samma Adidas-tracksuit som när vi var där 2011, och kommer bära samma igen när vi kommer tillbaka nästa vår.

 

Pontus de Wolfe

Ibland måste man kapa en båt.

On January 24, 2013 by Pontus de Wolfe


Min far vill köpa två modeller av en Vaxholmsbåt för tolvtusen kronor var – ett kap. I sina visioner skulle han kunna åka ut med det genom skärgården och ut på havet. Kanske var det ”kapat” han menade, och inte ”ett kap”? Kanske kan man kapa ett fartyg i fantasin och försvinna även i verkligheten.

 

Pontus de Wolfe

Pontus Kulturnyheter tisdag: Håkan Hellström & The Knife

On January 22, 2013 by Pontus de Wolfe


Håkan Hellström släpper nytt den 17 april.

Vad finns det att tycka om det här, mer än att det känns fantastiskt kul att befinna sig i ett Håkan-år igen? Slingrigt av honom att göra en skiva som går tvärt emot förväntningarna, alltså att han gör vad som låter att bli proddad och städad platta. Han kan nog vara kul i minst 20 år till, den där. Vi kommer vara tvungna att va de där som säger till våra barn att vi var där.

The Knife till Way out West.
Ingen slump att de lade biljettsläppen till Stockholm några dagar innan det här announcement:et, så att de kunde sälja slut och göra biljettkaos. Vet du vad som inte är lika roligt med att The Knife kommer till WoW? Nej, just det.

 

Pontus de Wolfe

Hörni, jag tror jag drar till Moskva.

On January 21, 2013 by Pontus de Wolfe

Hade inte Bowie en låt som handlade om ryssland, eller var det kanske Sting? Michael Jackson har ju sin med den ypperligt vackra refrängen – ‘Stranger in Moscow’, heter den inte så? En av mina favoritlåtar med karln, med en av hans märkligaste frisyrer i videon.

Min vän Daniel är i alla fall i Borneo och tittar på vilda orangutanger och påpekade på instagram att det är 50 graders mellanskillnad i temperaturen mellan där och här. Vi kommer inte riktigt upp i den siffran, men eftersom det här om dagen ändå var två grader varmare i Moskva än i Stockholm så får vi tröstpoäng som försökte!

Bor gör vi hos Daria på Katerina Hotel där hon och hennes syrra ärmanagers, precis som vi gjorde sist, oktober 2011 ungefär. Moskva lär bli en käftsmäll nu som då, men det blev ändå att vi vände blicken österut och började längta dit igen. Inte minst efter Darias fina inbjudan till en cirkusfest, no sööri bab.

Några grejer vi ska göra förutom att gosa i varma täcken på hotellet, är förstås…
Kolla in deras museum för modern konst där en massa modernistiska ryssar hänger; bl.a. Kandinsky…

Försöka göra om min fantastiska bravad från karaoke-stället, där jag senast av någon anledning hamnade i mode och lyckades bränna av hela rappen i Dr Albans “It’s My Life”…
Och slutligen givetvis kolla in några praktiska sommarhattar på diamantavdelningen på livrustkammaren.

Vi sticker om några dar hörni, och oroa er inte för Mira – hon har kattvakt. Skål!

 

Pontus de Wolfe

Pontus Kulturnyheter Måndag: Candy Crush & Solange.

On January 21, 2013 by Pontus de Wolfe


Candy Crush – mitt nya sockerberoende.

Tv-spelsåret har startat fantastiskt för min del; jag och min fru spelar ’Super Mario Wii U’ tillsammans på TV:n, jag sitter kvar med ’Far Cry 3’ när hon somnat. F ö har jag hunnit med att klarar några Zeldor under lovet samt ’The Walking Dead’ till iPad, som var det mest gripande spelet på år.

Och så kom så den mörka timma i mitt liv då min fru tog in ’Candy Crush’ i hushållet, och sedermera i telefonen – igår kväll alltså. Alla övriga maskiner stängdes av och uppmärksamheten krävdes uppsamla sin yttersta kapacitet.

Spelet är av ’Bejewelled’-karaktär, vilket innebär tillräckligt med beroendeframkallande pusslande bara där; men här har man även lagt till en massa extra spelelement och utmaningar att klara av, vilket gör att man tvingas tänka ur flera olika strategiska vinklar – allt till sockerhöga, släpiga melodier och glansig karamellgrafik. Det värsta är att man måste invänta ett nya liv när man gjort av med de ursprungliga fem, vilket tar EN HALVTIMME PER LIV!!! Fattar ni; ett spel som man måste invänta en halvtimme i taget för att få spela igen, vilket lägger sig som ett beroendetäcke över hela dagen. Det känns ju som att man väntar på rasterna i plugget igen, för fan.

…vilket leder oss till det jag verkligen avskyr i ’Candy Crush’, för man kan nämligen istället för att vänta en halvtimme välja att köpa loss fler omgångar i spelet för några småpengar, vilket är sjukt cyniskt bara det. Men sen kommer även alternativet att köpa bonusgrejer som ger en fördelar i spelet, vilka kostar mellan 129 och 299 spänn!!! Att släppa gratis- och fullversioner av ett iPhone-spel är väl ingen nyhet i sig (ett väl beprövat sätt att hamna långt upp på topplistan), men att sneak:a in så hutlösa belopp i ett spel klarligen riktat till små barn är helt förkastligt och påminner om 80/90-talet då det fortfarande gick att sälja Tetris för 600 spänn. Väx upp!

Tills de fixar till det där, lägg absolut inga pengar på det – men spela gärna ’Candy Crush’!

Solange till Way out West!
Som jag redan skrivit har jag redan bokat rum på Hotel Lilton strax intill Slottsskogen och ser mycket fram emot ännu en fullmatad festivalhelg i Augusti. Inte blir peppen sämre av att Lillasyster Knowles nu visar sig vara bokad! En otroligt god anledning att köpa biljett tycker jag, och jag kan väl lite kort konstatera (efter förra inläggets utmattande längd samt att min väntetid precis är slut) att kriget om våra festivalpengar har börjat!

 

Ha en trevlig vecka!

 

Pontus de Wolfe

Pages:1234»