Året 2012, tre bra låtar och 5D Mark II-videos.

On December 31, 2012 by Pontus de Wolfe

Så, 2012 är snart till ända. Jag kan komma på 3 låtar släppta i år som jag kommer ta med mig. Det är en sanning med modifikation; den bästa kom redan den 6 december 2011, och heter “212″ med Azealia Banks. Varje morgon och kväll har jag lyssnat på den i lurarna känns det som. Jag spelar den varje klubbkväll bara för att jag är tvungen att höra den, och alla på stället verkar reagera likadant. Den trummar igång, börjar svänga, och fortsätter sen svänga i olika riktningar och bara växer i rörelse, en otrolig bit musik!Den andra låten har jag hört nästan lika många gånger, mest pga. att min fru satt på den hela tiden: “Oblivion” med kanadensiska Grimes. Också otroligt vackert, skört, stolt. Något båda låtarna har gemensamt är de låter bäst tillsammans med sina vackra videos. Det är tydligen sättet att göra sig hörd, återigen. Jag får ingen kick av att göra videos själv, men jag kanske skulle ringa nån som gör att jag får det.
Videon till den sista låten har jag inte tittat på förrän nu, men kände mig plötsligt manad eftersom det blev temat för inlägget. Den ackompanjerar Anna von Hausswolffs “Mountains Crave” – DEN ENDA SVENSKA LÅT SOM TAGIT SIG IN PÅ LISTAN – och utspelar sig som jag förväntat mig i en kyrka vid en orgel. Den tar dock lite omagiska vändningar som kanske inte jag hade valt som regissör, vilket betyder att jag haft nån slags vision om den innan och medan jag sökte på den, vilket tyder på att jag kanske har nån talang för videos ändå. I alla fall, den är den av videosarna som känns billigast, och slutar därmed trea. Kanske är det viktigt när man kopplar ihop en låt med en video i huvudet att man ser den tidigt i sin bekantskap, annars kommer den in och stör.Skit samma, billighet är subjektivt, och jag tror inte att tex. Azealia Banks video var speciellt mer kostsam att göra; möjligtvis att de hyrde in en sminkare och stylist. Det är en fråga om vision.

Gemensamt för alla tre videosarna verkar vara användandet av Canons 5D Mark II-systemkamera, vilket har varit en stor trend generellt i år eftersom den gör otroligt vacker film till relativt låg kostnad, och är väldigt användarvänlig därtill. En fotografernas favorit (bla. Jessicas som fotade mitt skivomslag med sin sån.) Den sätter årets videos i ett tidssammanhang och ger dem ett tydlig och särpräglat estetisk uttryck, med sitt korta skärpedjup, mjukhet och naturtrogna färger. Funkar också väldigt bra för motljus.

Nu känner jag att 2013 inte kan komma snart nog. Jag får alltid lite panik av den här pausen som lägger sig som en varm snigel mellan den 21 dec – 2 jan, då man inte får göra nånting, ingen svarar på mail och världen känns handlingsförlamad. Jag känner att jag knappt kan skriva fast jag gärna vill sammanfatta allt jag gjort och värdesatt under året – som att släppa skivan, spela musik med Salem och teater på Dramaten, börjat på nya dödshemliga projekt och blickat framåt, men det får komma om ett par dar. Med det lämnar jag er med dessa tre låtar som jag tycker var bättre än alla andra samlade tillsammans, för 2012 var ett riktigt skitår musikaliskt. Jag kan inte termerna i huvet, men jag vet att den där frustrerande förutsägbara musiken handlar mycket om “droppar”, “strobes” och “go crazy”. Vi hörs aldrig mer.

Ikväll ska vi ha kul – god ny sprit på er!!!

 

Pontus de Wolfe

Pulp ger bort nya låten “After You” i julklapp – lyssna.

On December 29, 2012 by Pontus de Wolfe


Tänkte egentligen berätta om mitt komplicerade förhållande till Suede, men då dök en ny låt från PULP upp istället. Och eftersom det kändes mer aktuellt och dessutom creddigare så väljer jag att lägga upp den istället. Låten som heter “After You” släpptes för fansen som en julklapp den 25:e, så vi övriga får väl helt enkelt åka räkmacka efter dem och lyssna för att den är bra!

 

Pontus de Wolfe

SVT:s Nöjespanelen från i går (med mig i).

On December 29, 2012 by Pontus de Wolfe

Nu kravlar jag mig ut ur julledigheten, jäkligt piano här genom att ge er nöjespanelen från i fredags – för jag hoppas ni alla låg och sov kl 08.15, annars har någonting blivit fel. Vi tar upp lite årsfavoriter från 2012 och några grejer vi ser fram emot 2013, som naturligtvis kommer bli mycket bättre. Jag ska åka på uppvakning i Vaxholm idag, och förmodligen äta det sista av julrelaterad mat. Sen är det bara sadla om till nyårsmentaliteten och köra igen.

God natt.

 

Pontus de Wolfe

Ajö, staden – hej familj!

On December 25, 2012 by Pontus de Wolfe

20121225-110619.jpg
Med minnet av fina gårdagkvällen, och all fin gemenskap vi delade i Elsafamiljen, är det nu dags att med pick och pack – med plats för mer – åka ut till familjen och hundarna och fira second Christmas, eller den riktiga julen som vi kan säga och skylla på vår engelska påbrå. Där är jag utan täckning så ni kommer höra av mig högst sporadiskt. Dock lovar jag fota och ta med mig inspiration tillbaka. Tv-dokumentärtoppen ser för närvarande ut att bli: 1. Roxette, 2. Palme (2:a pga redan sett) 3. ABBA (pga aldrig sett nåt om på tv)

Ha en god fortsättning på er!!

Pontus de Wolfe

Slaskiga skyar, Göteborg & Stockholm.

On December 23, 2012 by Pontus de Wolfe

Nu närmar sig med stormsteg den glada julen, och vi kan tryggt konstatera att 2012 bjuder på en särdeles vit sådan. Sen jag skaffade en ny kameraladdare för några veckor sedan har min sköna Canon 7D fått hänga med över axeln under promenaderna och fånga snö som kanske inte varit lika lyckligt lottad med sitt öde, nämligen att bli smutsig och slask. Jag delar dem med er som en påminnelse att även det som är fult kan vara vackert (men ingenting kan vara så vackert som min fru), och att ta hand om den snö som i första hand inte framstår som någon stjärna direkt. För julen är ju kärleken och medmänsklighetens högtid, och de schyssta prylarnas.

GOD JUL!!!

 

Pontus de Wolfe

 

Ricky Gervais gör huvudrollen i ‘Mupparna 2′.

On December 23, 2012 by Pontus de Wolfe


Jag vet faktiskt inte vad det innebär för dig och mig eller om vi någonsin kommer se den. Jag tycker hur som helst att Ricky Gervais är kul och hittade det här klippet från när han gästade ‘Sesamy Street’ och kamerateamet inte kan hålla sig, vilket motiverar min rapportering om filmen. Väldigt roligt!

 

Pontus de Wolfe

Trailers för 3 End of the World-filmer att hålla koll på nästa år.

On December 22, 2012 by Pontus de Wolfe

Ohoj. Som flera av er säkert märkt överlevde vi trots allt undergången igår. För att mätta er besvikelse, eller ge era hjärnor en paus samlar jag här ihop tre trailers jag hittat till filmer med undergångstema som går upp nästa år. Vi ser två herrar i sina 50-s som åldrats med värdighet, Tom Cruise och Will Smith (som låter lite nedpitchad för att verka visare samt har med sig sin son) i två utav filmerna, och Guillermo del Toro som regissör till den tredje, som tyvärr verkar ha sina bästa skapelser bakom sig. Fast vem är jag att hacka på stora cyborgs som pucklar på uråldriga outer space-monster från jordens inre förresten. Bring it on, så länge jorden går under den här gången!


Lycka till med sista klapparna nu, in i kaklet!!

Pontus de Wolfe

Kolla in videon till Hästpojkens nya singel “Samma Himlar”.

On December 20, 2012 by Pontus de Wolfe


Det kanske tar tre album för mig att riktigt fatta grejen med en artist eller band, om det ska bli en låga som brinner länge och inte för nyhetens behag. Det var så i fallet Håkan Hellström, Broder Daniel, White Stripes, Nirvana osv – samtliga band från Göteborg helt enkelt. Nu ser jag fram emot att kära ner mig totalt i Martin Elissons och de andras lättrodda popfärd genom tröga vatten. Ibland är det så skamlöst vackra hook:ar och melodier att jag först inte tror det är lagligt. Kan man göra sånt där? Ögonöppnande. 2013 kan bli ett jättemycket roligare år tack vare Hästpojkens nya skiva som kommer i februari, väl framslipad på de salta havsklipporna vid det vackra Göteborg.

 

Pontus de Wolfe

Kulturnyheterna onsdag och andra saker.

On December 19, 2012 by Pontus de Wolfe


Mycket ska man orka med nu i juletid: ommöbleringar, IKEA-möbelmonteringar och allmänt klapp-kånkande. Få har tid att skapa nöje, än mindre rapportera om det. Lite har jag dock snappat upp som fått mig dra på smilbanden, bl. a. observationen som twittraren JoshuaWithers gjort om att journalistiken är död när händelser som den här ovan skapar artiklar i Herald Sun. Sen har vi en video till den första låten ‘Valet’ från den nya gruppen !Regeringen, en elektronisk sammankomst bestående av Thomas Öberg (från Bob Hund) och NextStep som jag tycker låter ganska bra:

Metallica har börjat jobba på ett nytt album, och lovar att det ska innehålla gitarrsolon – big news alltså. MEr anmärkningsvärt tycker jag det är att de börjat prata om ett album som planeras att släppas 2014 (till dess har jag planerat att släppa tre plattor), men jag antar att det stjäl mycket tid att ta hand om alla sina barn när man kommer upp i deras ålder.

Slutligen verkar folk hjärtligt förbannade över ett slarvigt skrivet dokument som säger att instagram kommer ta dina bilder och sticka in dem i reklam utan att vare sig betala eller informera upphovsmannen, som en direkt följd av Facebooks uppköp av fototjänsten. (Ett avtal som enligt uppgift nu kommer omformuleras rejält.) Visserligen anser jag att vi alla på sätt och vis redan ingår ett reklamförbund med instagram, eftersom vi som användare förser det med innehåll till topplistor och annat, och därmed trissar upp dess enorma marknadsvärde. Dessutom tror jag inte att dina och mina bilder duger. Är du däremot en professionell fotograf som använder instagram för att sprida dina professionella bilder och blir förargad för att internet plötsligt är internet, måste jag säga att you are a fucking idiot.

Trevlig kväll!

 

Pontus de Wolfe

Mina reflektioner kring The Hobbit 1.

On December 18, 2012 by Pontus de Wolfe

Som en gammal bokmal och fan av både böcker och filmer om ringen och Tolkiens värld omkring den (har plöjt trilogin 4-5 gånger, ’Bilbo’ och den mer bibel-lika ’Silmarillion’ ungefär lika många), har jag många tankar och reflektioner som virvlar bakom pannbenet efter att ha sett den första filmen av prequel-historien ’Hobbit’. Den är en så kallad ”big deal” för mig.

För det första ser ingenting – förutom några minuter under dvärgarnas middag och sjön under berget – som jag tänkt mig att det ska se ut utifrån att ha läst boken. Vilket det omöjligt kan vara, vilket jag lärt mig av de tidigare filmerna; att det bara är dumt att förvänta sig. Däremot ser det ungefär ut som jag tänkt mig i relation till de gamla filmerna: kullarna är lika gröna, varelserna framställda genom samma blend av mask och datateknik.

Även en stor del av storyn löper parallellt med den första delen i ’Sagan om Ringen’: Gandalf hämtar en Hobbit, går från en by, genom lite landskap, fyller på proviant hos alverna, korsar en bergskedja, och sen genom en skog tills det kommer sluttexter. Fine.

Det som skiljer filmerna åt är dess dynamiker: där den första Sagan om ringen-filmen dundrade fram som en opera mellan högt och lågt – jordens undergång lagda på små, små hobbit-axlar att bära blandat med extrem cheesiness och logiska kantslag, är Hobbit-1:an en mer strömlinjeformad historia; en lyckad comeback som lärt av erfarenhet, börjat vågat lita på sin publik och lyckats skapa någonting ännu nördigare än sin föregångare och samtidigt mer lättförstådd. Alla tillägg man hämtat från olika Tolkien-kalendrarier såsom episoderna med trollkarlen Radagast och ”The Necromancer” har gjort filmen bättre, varvid berättartempot i de gamla filmerna var så djävulskt rasande att jag inte begriper hum folk hängde med alls som inte läst boken. Många har uttryckt sin oro för att Peter Jackson gör tre filmer av en så tunn bok, men det är alltså enklare att ska ett bra berättar-flyt genom att lägga till saker till en kort historia än att klippa bort saker från en lång.

Det slutliga intrycket då: vad ifrån vilken film minns man, och vilken är bäst? Den första Sagan om Ringen-filmen är naturligtvis bäst. Precis som gentemot den gamla 2:an och 3:an har den fördelen av det första intrycket, och blåser en av stolen med sin otåliga och edge:iga berättarlust, sina våldsamma fysiska intryck (hästarna, de visuella effekterna, musiken) och allra viktigast – de känslomässiga klimaxen i blytunga scener som Gandalfs fall eller Frodos beslut vid flodkanten. Hobbit-1:an är dock näst bäst av alla filmerna totalt, och skapar troligtvis en mjukare övergång till sina uppföljare än vad ”Ringen” gjorde, då de kommer följa samma samling karaktärer historien ut. Vi får väl se, förhoppnings blir den här trilogin bättre som helhet, särskilt eftersom slutscenen bjuder på sådan super-tease att i alla fall jag tänker: ”Ok, kan vi få tre timmar till nu med en gång, tack!”

 

Ps. Som en by-note kan jag rekommendera att ni ser den på Saga, där slipper man nämligen fånig 3D och 48 bilder/sekund-teknik som får filmen att se ut som en sån där akvarie- eller kakelugns-dvd man köpte på 90-talet för att ha på när det kom gäster. Or so I’ve heard.

Pontus de Wolfe

Pages:1234»